Sveriges första kvinnohus
Unga kvinnors värn har arbetat med utsatta kvinnor sedan år 1914. Vi har hela tiden anpassat arbetet till de behov som uppstått när det gäller utsatta kvinnors situation.
Rätten till eget liv
Vår vision och målsättning är att stärka unga kvinnor till en framtid fri från våld. Varje människa har rätt till sitt
eget liv.
Unga kvinnors värns kollektiva boende är ett HVB-hem med inriktning skyddat boende och står under tillsyn av IVO, Inspektion för vård och omsorg. Placering hos oss sker alltid i samarbete med socialtjänsten.
Personal
LEDNING
Verksamhetschef
Pernilla Lesse
Socionom med lång erfarenhet av chefs- och ledarskap
i idéburen sektor.
BEHANDLANDE PERSONAL
Kuratorer
Våra kuratorer utför omvårdnad, kris- och traumabearbetning och är praktiskt stöd för de boende kvinnorna. Alla har minst 3-årig akademisk utbildning och två har grundutbildning i psykoterapi, steg 1.
Språkkompetens
På HVB-hemmet har vi kuratorer som utöver svenska pratar:
Arabiska (alla dialekter)
Dari
Danska
Engelska
Finska
Kurdiska (alla dialekter)
Norska
Persiska
Somaliska
Spanska
Styrelsen
Styrelsen består av sju ledamöter varav en ledamot representerar Stockholms domkyrkoförsamling
och en ledamot Ersta diakoni. Styrelsen sammanträder sju gånger per år.
Sandra Signarsdotter
Styrelseordförande
Kyrkoherde Gustaf Vasa församling
Kristina Gustafsson Bonnier
Styrelseledamot
Socionom
Agneta Dalemark
Styrelseledamot
Socionom
Diakon
Kersti Ejeby
Styrelseledamot
Läkare, f d verksamhetschef
Representerar Stockholms domkyrkoförsamling
Styrelsens uppgifter är fastställda i styrdokumentet Styrelsens arbetsordning
Styrelsens sammansättning
Mikael Halldin
Styrelseledamot
Diakon i Stockholms domkyrkoförsamling
Inga-May Petersson
Styrelseledamot
Sjuksköterska
Diakon på Norrtäljeanstalten
Representerar Ersta diakoni
Kerstin Schönning
Styrelseledamot
Socionom
Historik
Unga kvinnors värn har i över 100 år arbetat med kvinnor som befunnit sig i kris. Utsattheten och målgruppen har förändrats med samhällets utveckling, men den unga utsatta kvinnan har alltid varit i fokus.
År 1914 var socialpolitiska frågor flitigt debatterade i samhället. Inom Sankt Jacobs församling i Stockholm väcktes en oro för de unga kvinnor som rörde sig i området och riskerade att hamna i utsatthet. För att möta detta behov grundade pastor Sam Thysell och Sankt Jacobs församling, i samarbete med Ersta Diakonisällskap, verksamheten Unga kvinnors värn. Detta blev Sveriges allra första kvinnohus. Verksamheten utvecklades så småningom till en självständig, icke-vinstdrivande stiftelse under namnet ”Unga kvinnors värn i Jakob”.
Stiftelsens bärande syfte var att i kristlig kärlek stötta unga kvinnor som saknade arbete eller var i behov av skydd och omsorg.
Styrelsen insåg tidigt att ett tryggt hem var en förutsättning för att hjälpa de hemlösa kvinnorna. De lyckades hyra en fyrarumslägenhet i centrala Stockholm, samtidigt som Ersta diakonanstalt bidrog med två diakonissor till verksamheten. Tack vare ett stort engagemang och generösa möbelgåvor från både företag och privatpersoner kunde hemmet invigas den 12 november 1914.
Arbetet var helt nytt för diakonissorna, vilket krävde stor kreativitet för att nå ut till målgruppen. När en tredje person anställdes för att sköta hushållet kunde diakonissorna helt fokusera på sitt kärnuppdrag, att hjälpa utsatta kvinnor. De sökte upp kvinnor direkt vid tågstationen som anlänt till Stockholm utan bostad, besökte sjuka kvinnor på sjukhusen och delade ut informationsblad med goda råd och kontaktuppgifter. Genom dessa insatser spreds snabbt kännedom om verksamheten.
Tidigt etablerade stiftelsen samarbeten med myndigheter som polisen, yrkesskolor och platsförmedling, vilka regelbundet hänvisade kvinnor till hemmet.
Fokus låg på förebyggande arbete. Diakonissorna rörde sig i Stockholms innerstad för att söka upp unga kvinnor som riskerade att hamna i prostitution, djup misär eller annat utnyttjande. Eftersom arbete och egen försörjning sågs som vägen till ett självständigt liv, startade stiftelsen en egen platsförmedling där hembiträdesyrket blev den vanligaste vägen till sysselsättning. Diakonissorna förde noggrann statistik och samverkade tätt med stadens övriga instanser. Under den första tiden finansierades allt arbete helt genom frivilliga gåvor.
Verksamheten växte och under 1920-talet erbjöd Sankt Jacobs församling en större lägenhet i sitt nybyggda församlingshus. Under 1930-talet kunde stiftelsen hyra ytterligare en lägenhet, vilket gjorde det möjligt att erbjuda plats för 16 kvinnor.
När andra världskriget bröt ut i början av 1940-talet ökade hjälpbehovet drastiskt till följd av omvärldens oro. År 1941 bestod personalstyrkan av fyra diakonissor, en köksföreståndarinna och en provsyster från Ersta.
Efter krigsslutet under 1950-talet växte en skepsis fram mot privata aktörer inom det sociala arbetet. Den allmänna opinionen ansåg att stat och kommun borde bära detta ansvar. Trots detta ifrågasattes aldrig Unga kvinnors värn, eftersom stiftelsen fyllde ett uppenbart samhällsbehov.
Under 1960-talet förändrades målgruppen och boendet tog då emot unga kvinnor med tungt missbruk samt kvinnor med barn. Under 1970- och 80-talet hände något avgörande då kvinnorörelsen och den offentliga debatten började lyfta fram misshandlade kvinnors situation. Stiftelsen blev en aktiv del av denna rörelse, som definierade mäns våld mot kvinnor som ett strukturellt samhällsproblem. Personalen vidareutbildades för att möta de nya kraven på specialiserad kunskap, och att erbjuda ett boende med hög säkerhet och skalskydd blev nu en central del av verksamheten.
På 1990-talet uppmärksammades unga kvinnor som utsattes för dödshot och våld från nära anhöriga. Unga kvinnors värn började då ta emot kvinnor i behov av skydd och stöd för hedersrelaterat våld och förtryck. I början av 2000-talet tog man även emot de första kvinnorna som fallit offer för sexuell människohandel.
Sedan 2010-talet erbjuder stiftelsen kvalificerat psykosocialt stöd och skydd för våldsutsatta kvinnor. Under detta decennium startades även Unga kvinnors mottagning, en öppen verksamhet där kvinnor erbjuds professionella, bearbetande samtal och en möjlighet till gemenskap med andra i samma situation.
I dag möter Unga kvinnors värn ett förändrat samhälle med samma grundläggande mål som för över hundra år sedan, att stärka våldsutsatta kvinnor och hjälpa dem till en framtid fri från våld. Verksamheten driver i dag ett skyddat boende i form av ett HVB-hem med plats för åtta kvinnor, samt lägenheter på skyddade adresser. Till skillnad från hur det såg ut på 1960-talet tar boendet i dag inte emot kvinnor med ett aktivt missbruk eller medföljande barn. All personal är i dag högskoleutbildad. Genom att ständigt utvecklas i takt med samhället har Unga kvinnors värn förblivit en stabil och livsviktig aktör, något stiftelsen bär med stor stolthet.
Luciafirande 1929
Okänt datum
Unga kvinnors värn 70 år, 1984
Värdegrund
Människan har ett okränkbart värde oavsett könsidentitet, ålder, etnicitet, religion, sexuell läggning,
funktionalitet samt oavsett vad hon gör eller vad andra gör mot henne.
Människosyn
Människan har ett okränkbart värde oavsett könsidentitet, ålder, etnicitet, religion, sexuell läggning, funktionalitet samt oavsett vad hon gör eller vad andra gör mot henne. Varje person är unik och äger sin berättelse, och bör mötas utifrån sina individuella förutsättningar och behov. Var och en har rätt och möjlighet till handling och förändring. Alla människor har ett ansvar för sig själv, sina livsval och sina medmänniskor, och bör därför uppmuntras att fatta egna beslut.
På Unga kvinnors värn vill vi med trygghet och kompetens stärka kvinnors makt över sina livsvillkor och rätt till ett eget liv. Kvinnor och män har lika värde. Både kvinnor och män har potential att växa och utvidga sina roller men kan ha könsstereotypa förväntningar på sig utifrån normer och samhällsstruktur. En samhällsstruktur med obalans mellan kvinnors och mäns makt har en begränsande och destruktiv inverkan på individ och samhälle. Detta vill UKV genom verksamheten medvetandegöra och motverka för att skapa öppnare och friare livsval.
Kristen grund
Vi vill möta och stärka unga kvinnor i deras egna existentiella och andliga frågor oavsett religion eller livsåskådning.
En utgångspunkt i arbetet på Unga kvinnors värn är att människor har existentiella, andliga och religiösa behov och erfarenheter. Religion är för många en viktig del av den egna identiteten avseende tro och tillit, kulturella uttryck, språk och tradition.
Vår erfarenhet i mötet med unga kvinnor visar att tro kan ge styrka och vara till hjälp i kris och svåra situationer och att andligt sökande kan verka stärkande för människans hälsa.
